emeliewestin

Att vara skoltrött

Skapad: lördag 5 mars 2016 01:29  -  Ändrad: fredag 11 mars 2016 00:37

Jag kvävs, långsamt. Jag kan andas, men det känns som jag drunknar, men inte i vatten. I läxor, stress & prestationsångest. Det är nästan värre än att drunkna. För jag kommer inte härifrån. Jag är på det eviga springandet mellan terminerna. Och jag orkar inte springa mer. Jag är trött. Trött på denna ångest över betyg, över att inte vara tillräcklig. För det handlar bara om betyg. För betyget kommer avgöra om du kommer in på den skolan du vill, och du kan inte ändra dig. Du var trött i första ring? Synd, du kommer få leva med det. Det är hemskt. Att ha den pressen på sig, det är orimligt.

Hur ska jag orka tre år när jag knappt orkat en termin? För det är faktiskt sanningen, och jag vägrar hoppa av. Gör jag det kommer jag aldrig villa gå tillbaka och jag behöver en utbildning. Men hur kan jag få in utbildningen i min hjärna när jag bara kan tänka hur jag inte kommer klara av den. Att jag bara vill hem och sova för att orka. Och det är konstigt hur jag orkar gå till skolan. Jag lägger mig sent, går upp tidigt. Hur ska jag få plats med fritid? Jag vet inte.

 Jag tänker dagligen på att hoppa av gymnasiet. Det gör jag verkligen. Ta ett sabbatsår eller liknande. Men jag gillar min klass, min linje & min skola. Men ändå orkar jag inte. Allt är bra men jag orkar inte. Vågar inte. Vågar inte lämna in mina uppgifter för jag vågar inte få en bedömning, ett betyg. En bokstav som ska visa hur smart jag är. Men sen tänker jag, gör jag mitt bästa? Kanske. Jag vet inte. Kanske gjorde mitt bästa från mitt läge, trötta jag. Men är då den där bokstaven mitt bevis på hur smart jag är?  Egentligen inte, men i mitt huve är det mellan liv och död nästan. För konkurrensen är svår, man behöver höga betyg. Men jag kanske inte ska gå universitetet? Jag vet inte vad jag vill jobba med, har inget mål. Kanske därför jag är så trött på allt detta.

 Jag blev skoltrött i 8an, skulle jag tro. Det var då jag slutade jobba ordentligt. Men jag försöker dölja min skoltrötthet, men det är svårt. Jag vet att jag ligger efter, skiter i uppgifter och ibland inte kan jobba på lektioner. Men det går inte. Det är inte ’’bara att’’ göra grejer ibland. Man måste tänka på sitt mående också. För jag sitter där på stolen i skolan, men e klump i magen och dränkt i ångest. Haft den känslan sen 8onde klass och jag går nu i ettan. Ca 3år. 3år???? Det är inte okej, inte alls. Men vart gick det fel? Var min skola dålig? Var jag dålig? Igen aning. Tror stressen över att få bra betyg gjorde en del, men finns säkert massa andra faktorer också.  Är väldigt förvirrad gällande allt detta men tror inte jag är den ända i hela Sverige som känner såhär, så något måste fixas i skolan.

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas